Hypothyreoidisme hos hunde

Hvad er hypothyreoidisme?

• 50% af tilfældene skyldes lymfocytisk infiltration og ødelæggelse af skjoldbruskkirtlen. Størstedelen af de andre tilfælde forårsages af idiopatisk skjoldbruskkirtelatrofi.
• Mellem 0,2-0,6% af alle hunde lider af hypothyreoidisme. Det er den anden mest almindeligt diagnosticerede endokrine sygdom hos hunde.
• Tilstanden er mest almindelig hos midaldrende hunde, og nogle racer er mere tilbøjelige til at udvikle sygdommen, såsom Dobermann, Grand Danois og Golden Retriever.
• Fordi de kliniske symptomer kommer snigende, og udvikles over måneder eller endda år, forvekles de ofte med tegn på aldringsprocessen.
• Det kan være udfordrende at stille en korrekt diagnose, da symptomerne er vage, ingen test er 100% pålidelig og visse lægemidler og ikke-skjoldbruskkirtelsygdomme kan påvirke værdierne af skjoldbruskkirtlen.
• Behandlingen af hypothyreoidisme er imidlertid ligetil.

Faktorer som kan påvirke hormonniveauet:

Det findes mange forskellige faktorer, som kan påvirke hormonniveauet i skjoldbruskkirtlen hos hunde:

• Alder
• Køn
• Race
• Vægt
• Kropstemperatur
• Löpcykel
• Medicinering med visse lægemidler
• Andre samtidige sygdomme

Icke-tyreoidala sjukdomar (NTI) som resulterar i lägre nivå total-T4:

• Diabetes mellitus
• Hyper- eller hypoadrenocorticisme
• Leversvigt
• Hjerteinsufficiens
• Kronisk nyresvigt
• Neoplasi

SelvomT3- og T4-niveauerne kan falde ved disse sygdomstilstande, påvirker thyroxintilskud ikke prognosen eller mortaliteten hos disse hunde.

At stille diagnosen hypothyreoidisme

Diagnosen stilles baseret på kliniske symptomer, som tyder på hypothyreoidisme, i kombination med hæmatologiske og biokemiske prøvesvar, som støtter diagnosen hypothyreoidisme og udelukker andre samtidige sygdomstilstande.

Total-T4 (TT4) og TSH er de mest anvendelige prøver til at fastslå diagnosen. TT4 giver et pålideligt svat i 85-90% af tilfældene. Referenceværdierne for TT3 fluktuerer mere og kompensationsmekanismer kan også resulterer i, at T3-niveau stopper indenfor referenceområdet. hvilket gør at denne test er mindre anvendt,

är de mest användbara proverna för att fastställa diagnosen. TT4 ger ett tillförlitligt svar i 85-90% av fallen. Referensvärdena för TT3 fluktuerar mer och kompensationsmekanismer kan också resultera i att T3-nivån stannar inom referensområdet, vilket gör att detta test är mindre användbart.

De kliniska symtomen på hypotyreoidism är väldigt lika symtomen för hyperadrenokorticism. Därför måste hyperadrenokorticism uteslutas innan hunden provtas för hypotyreoidism, för att undvika en felaktig diagnos. 

Behandling

Att behandla hypotyreoidism är av stor vikt för såväl hunden som dess ägare. När hundens livslust återställs förs den och djurägaren närmre varandra igen. Förmågan att snabbt och effektivt kunna kontrollera sjukdomen, gör att hunden snabbt blir sig själv igen när den satts på behandling.

Levotyroxin stabiliserar T4- och T3-nivåerna, samtidigt som den fysiologiska regleringen av omvandlingen av T4 till T3 bevaras, vilket ger en låg risk för iatrogen hypertyreoidism. Levotyroxin uppvisar en dosberoende kinetik. Vissa hundar verkar absorbera levotyroxin bättre och/eller eliminera det långsammare än andra hundar. Detta gör att dosen kommer att variera mellan olika individer.

Det dagliga intaget av levotyroxin påverkar också absorptionen och eliminationshastigheten: Lågt intag leder till hög absorption och låg eliminationshastighet. Omvänt förknippas en högre dygnsdos med en kortare biologisk halveringstid.

Uppföljning

• Ta alltid blodprovet vid samma tidpunkt på dagen, för att få en sann jämförelse mellan värdena.
• Maximal koncentration i plasma uppnås 1-5 timmar efter administrering läkemedel. Uppföljande blodprover bör därför tas 3 timmar efter morgongivan.
• Hos rätt inställda hundar bör plasmakoncentrationen T4 då ligga i den övre delen av referensintervallet (ca. 30-47 nmol/l). För prov taget strax innan tablettgiva bör T4 ligga över ca. 19 nmol/l (lägsta värdet).
• Om T4-nivån ligger utanför detta referensintervall och det kliniska svaret på behandlingen inte är tillfredsställande bör dosen justeras i steg om 50-200 µg, tills patienten är kliniskt eutyreoid och serum-T4 är inom referensintervallet.
• T4-nivån kan kontrolleras igen två veckor efter en dosjustering, men klinisk förbättring är en lika viktig faktor när den individuella doseringen skall bestämmas, och detta tar fyra till åtta veckor.
• När den optimala doseringen uppnåtts bör en klinisk och biokemisk uppföljning utföras var 6-12e månad. 

Optimalt stöd vid hypotyreoidism

Hypotyreoidism kräver medicinsk behandling, men vissa av sjukdomens vanliga komplikationer, som dermatologiska förändringar och viktuppgång, kan förbättras via understödjande åtgärder, t.ex. nutritionellt stöd. WSAVA rekommenderar att varje klinisk undersökning skall inkludera en bedömning av djurets näringsmässiga statusiv. Baserat på hundens tillstånd och eventuella närvaro av andra samtidiga sjukdomstillstånd bör varje individ rekommenderas en diet som ger den ett optimalt nutritionellt stöd.